Varför jag valde Ravendale
Jag har egentligen aldrig haft något särskilt för svarta hästar, inte gillar jag stora hästar heller men på något sätt hamnade denna stora svarta häst i mitt stall. När friesern kom till Jorvik blev alla hysteriska och snart hade alla ryttarna en svart springare. Själv kände jag mig inte dragen till varken färgen, storleken, den långa manen eller de höga benlyften. Det var mer helheten, att hela hästen var annorlunda jämfört med tidigare hästraser. Jag valde en svartbrun för att den färgen såg mest behaglig ut och Ravendale blev då den tredje hästen i stallet. Namnet Ravendale var ett enkelt val; ”Dale” för att jag länge velat ha en häst men det ordet och ”Raven” för hästens korpsvarta hårrem.

Om Ravendale
Någon tidig historia om Ravendale finns inte att hitta, det ända man vet är att hon flyttade runt bland olika hästhandlare för att sedan hamna hos Steve på Jorvik, då var hon 5 år. Hon hade inte blivit behandlad illa men heller inte fått den uppmärksamhet hon behövde, hon var ganska likgiltig till livet uttråkad över att inte bli använd. Snabbt märker man att hon är en energisk häst som behöver mycket stimulans. De är tidskrävande men med träning och kärlek blir hon en samarbetsvillig och energisk häst, alltid redo för nya utmaningar. Hon rids mest på långa turer i skogen men tränas också en del i dressyr. 

Rider sällan omkring när det har blivit mörkt nu för tiden, men ikväll bestämde jag mig för att ta bilder på Ravendale. Jag rider nästan aldrig denna häst, tyvärr, men ska förhoppningsvis börja göra det. Det var ju sådan hysteri kring Frieserhästarna så jag tappade suget tre dagar efter att hästen blivit flyttad till mitt stall. Men ikväll ville jag rida Ravendale så här kommer några bilder (helt oredeigerade). Kommer redigerade dem sedan och använda till Ravendales sida.